© All Rights Reserved Broos Film 2019 Sweden 

 

  • Facebook - White Circle

 

Credits 

Written, directed, edited and produced by Sara Broos

Cinematographer Billie Mintz, Hampus Linder, Sara Broos

Music Pelle Ossler

Dramaturg, mentor Stefan Jarl 

Project Manager SVT Emelie Persson 

Sound Design Patrik Strömdahl

Sound Editing Christian Christensen  

Additional camera Kristoffer Andrén, Tina Axelson, Benjamin Goss 

Paintings Karin Broos 

Graphic Design Greger Ulf Nilson 

Grading Nanna Dalunde 

Online Mattias Valenca 

Visual effects Peter Mettler

Animation Esteban Rivera

Graphics Pier & Pepe Francescshi 

Translation Ingrid Eng 

Production Controller Jenny Örnborn 

Head of Communication Ylva Swedenborg

Outreach Dimitra Kouzi

Lawyer Johan Christianson

Music Producer Christian Gabel 

Additional Music Sissela Broos, Kriton Klingler, Sällskapet.  

Festival Distribution Sara Rüster/ Swedish Film Institute 

Sales First Hand Films / Gitte Hansen 

Distribution Scandinavia Tri Art Film 

Design Presskit David Levin 

Produced by Broos Film

in co - production with SVT and Region Värmland

With support from The Swedish Film Institute/Cecilia Lidin &

The Swedish Arts Grants Committee

 

 

 

 

 

Filmaren Sara Broos bjöd sin mamma, konstnären Karin Broos, på en semesterresa i samband med hennes 60-årssdag. Ett försök att komma varandra närmare som i stället resulterade i en intim och personlig film. Om den komplexa relationen mellan mor och dotter, om djup och yta, om konst och sjukdomar, symbios och avstånd. Rakt in i människans innersta rum och psyke, med svindlande vackert foto och ett hänryckande soundtrack. Djupaste allvar och mörker blandat med humor och lätthet genom arkivbilder, målningar, dagboksanteckningar, vardagsliv och iscensatta drömmar. 

 

There´s a crack, a crack in everything.

That´s how the light gets in (L. Cohen).

Regivision

Vad händer om du bestämmer dig för att fördjupa en relation och verkligen lära känna den människa som står dig närmast. I det här fallet min egen mamma.

Hur nära kan du komma? Jag reste iväg med min mamma, bokade in en helg då vi skulle prata ut om allt det som vi inte närmat oss tidigare. Våra erfarenheter av destruktiva tonår, de sorger och sår som vi aldrig riktigt bearbetat. Platsen var vacker och stilla. Det fanns tid. Det var bara vi. Men ingenting blev sagt. I stället blev det en arbetsresa då vi distanserade oss från varandra och flydde in i konsten.

När jag kom hem från resan funderade jag över varför det var så svårt att gå in i det mörka och hur olika vi minns saker. Min mamma ville att hennes döttrar inte skulle drabbas av samma sjukdom som hon. Men ändå upprepade jag samma mönster och våra erfarenheter är skrämmande lika.

Jag ville inte konfrontera henne. Inte skuldbelägga.  Det finns inga trauman eller konflikter mellan oss. Men en tystnad, det som inte bearbetats. Det är lätt att gömma sig bakom en fasad, en bild utåt av att vara ”lyckad” men inuti helt söndertrasad. Den duktiga flickan som gör allt för att upprätthålla bilden, som bär på en dödslängtan och ett starkt självförakt. Förr eller senare kommer saker upp till ytan.  Jag bestämde jag mig för att göra en film, för att genom kamerans hjälp försöka närma mig henne och de teman jag vill utforska. Jag visste att det finns mycket stoff, berättelser i hennes liv som skulle kunna fungera som underlag för en film. Karin använder sig av mig och mina systrar som symboler eller verktyg i sin konst.

 

Nu vänder jag kameran mot henne. I ett försök att ge ett språk till erfarenheter och minnen som vi tidigare inte närmat oss. Jag har ett personligt förhållningssätt i mitt filmande, oavsett om det handlar om den egna familjen eller, som i min förra film Hemland, om en kvinna från Damaskus som flytt kriget i Syrien. Jag tror på att ju djupare du vågar gå och ju mer personlig och ärlig, desto större chans att du ska kunna nå andra. För vi är i grunden så lika och bär på samma längtan, att bli älskade för de vi är.

 

”The air is stifling. The windows cannot be opened. Still, the thin

curtains flutter, perhaps from a breeze somewhere. Down below we

see the beach and people like little dots. She puts away the camera.

We stand completely still and gaze out. The building moves like a ship,

we drift away, a bird flies straight into the glass. The light falls. The transparent red curtains like fire. The sun melts and disappears into the ocean.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Speglingar  

En film av Sara Broos (Dokumentär, HD 58/ 80 min Sverige

  • Facebook - Black Circle

Visningar

2 September 

Svensk Biopremiär 

Distributör: TriArt Film 

September Nordisk Panorama Malmö

Nordic Documentary Competition 

11 Augusti 13.30 Capitol  Way Out West

7 August 2016 

Lilla Filmfestivalen Båstad 

1 Juni 2016 

Krakow Film Festival

Documentary Competition 

8 Mars 2016 

Tempo Documentary Festival 

Tempo Documentary Award Competition 

1 February 2016 Gothenburg Film Festival 

Dragon Award Best Nordic Documentary  

Producer

Broos Film

broosfilm@gmail.com 

World Sales  

First Hand Films 

stories@firsthandfilms.com 

Festivals

The Swedish Film Institute

sara.ruster@filminstitutet.se